Vad gör folk fel på Kebnekaise?

Vi frågade fyra guider med daglig erfarenhet av Kebnekaise vad som oftast gör att någon måste vända.

Om vi gör bedömningen att vi behöver vända gör vi ofta den ungefär halvägs vid Virrenvarre för då har vi kommit upp på höjd, vi får en känsla för hur hårt vädret är och vi kan se hur det ser ut upp mot Kebnekaise. Då kollar vi också prognosen och vindmätaren på Kebnetjåkka och försöker se hur vädret ser ut att utveckla sig. Ett väderförhållande som vi har stor respekt för är åska. Om det är åska i prognosen så ger vi oss inte ut alls på hög höjd. Det er ingen skam å snu.

— Axel, STF Kebnekaise

Bristande fjällerfarenhet och respekt för högfjället leder till: för mycket kläder, man blir varm och tappar vätska. Går för fort och får vila ofta, tar mycket tid och tar mycket energi. För lite vatten, få känner till att sista säkra vattenpåfyllningen är kittelbäcken. Sprider ut gruppen och den starkaste går först och driver på tempot. Bristfällig utrustning för att klara t.ex. väderomslag.

— Jörgen, Bearfoot North

All klättring, vandring, skidåkning sker på egen risk om du går som privatperson på fjället och det gjorde den även när STF guidade och underhöll Östraleden. Om jag guidar där så använder jag inte via ferratan utan klättrar östraleden som om jag skulle klättrat Nygrens led, kaskasepakte eller Matterhorn. Om jag fick välja så skulle den via ferratan plockas ner från fjället.

— Johan Tollstadius, Bergsresor Rock & Ice (IFMGA/UIAGM Mountain Guide)

Vädret kan slå om till det sämre och då kan man behöva vända. Det är inget vi kan rå på, men med bra planering, gott om extra dagar på plats och koll på vädret så kan man i alla fall undvika de dagar vädret är som sämst och risken för att behöva vända är som störst. Många kanske underskattar berget och överskattar sin egen förmåga. Att gå upp och ner till toppen är inte som att ta en långpromenad hemma. Det är många timmar, många kilometer, många höjdmeter och mycket sten som både kropp och sinne ska klara av. Jag skulle absolut rekommendera att åtminstone se till att ha några fjällvandringar i ryggen, men gärna också bestigningar av andra, mindre utmanande berg också.

— Linda Åkerberg, Wilderness Stories