Guider och artiklar

“Om vi gör bedömningen att vi behöver vända gör vi ofta den ungefär halvägs vid Virrenvarre för då har vi kommit upp på höjd, vi får en känsla för hur hårt vädret är och vi kan se hur det ser ut upp mot Kebnekaise. Då kollar vi också prognosen och vindmätaren på Kebnetjåkka och försöker se hur vädret ser ut att utveckla sig. Ett väderförhållande som vi har stor respekt för är åska. Om det är åska i prognosen så ger vi oss inte ut alls på hög höjd. Det er ingen skam å snu.”

“Bristande fjällerfarenhet och respekt för högfjället leder till: för mycket kläder, man blir varm och tappar vätska. Går för fort och får vila ofta, tar mycket tid och tar mycket energi. För lite vatten, få känner till att sista säkra vattenpåfyllningen är kittelbäcken. Sprider ut gruppen och den starkaste går först och driver på tempot. Bristfällig utrustning för att klara t.ex. väderomslag.”

“Det oftast beror på flera mindre misstag i följd som leder till en ohållbar situation där man till slut (ofast för sent) inser verkligheten och tvingas vända. Det handlar ofta om för dålig energihantering i relation till de yttre förhållandena, men också tunnelseende, att toppen blir för viktig till bekostnad av högre risk och mindre marginal. Man hamnar inte i situationer, man sätter sig där.”

“Sommartid är det dåligt väder som är den vanligaste anledningen att man avbryter ett toppförsök. Vintertid är det likaså vädret men här spelar även skidvana in. Har man dålig vana och teknik och går för fort så tryter orken. Så väder och fjällvana spelar än större roll vintertid.”

“All klättring, vandring, skidåkning sker på egen risk om du går som privatperson på fjället och det gjorde den även när STF guidade och underhöll Östraleden. Om jag guidar där så använder jag inte via ferratan utan klättrar östraleden som om jag skulle klättrat Nygrens led, kaskasepakte eller Matterhorn. Om jag fick välja så skulle den via ferratan plockas ner från fjället.”

“Covid va ju något helt nytt på många sätt. Det hade florerat magsjukor osv längs Kungsleden och jag har haft folk som varit sjuka på fjället men med covid följde en galen samhälspanik. Det gjorde att allt ruckades. Man kunde inte få fjällräddning med helikopter om patienten hostade, det va direktiven. Då fick vi planera om hela säsongen så att vi kunde organisera all fjällräddning själva om det skulle behövas.”

“Rent generellt så försöker jag kolla utrustningen hos deltagarna innan vi startar och jag är alltid beredd att vända eller ta nya beslut när behovet uppstår. Exempelvis om vädret ändras eller om någon av deltagarna har problem. Jag har alltid flera reservplaner på plats. Jag som också jobbar i försvaret tar med mig mycket kring riskhantering och rutiner därifrån.”

“Lavinprognoserna är ett verktyg i lådan när jag ska planera mina turer. Kombinerat med att prata med kunniga personer på orten skapar lavinprognosen en förståelse för snölager och lavinfara.”

“Det är väder, terräng, utrustning och kropp som gör att man behöver vända. Det hela samspelar såklart oftast, och inte sällan har förberedelser någonting att göra med saken. När jag tänker lite kring formuleringen "Måste vända", så blir det dock lite tudelat. Ponera att man delar in det i de som vänder i tid, och de som inte vänder i tid. Bägge grupperingarna "måste vända", men slutresultatet blir ofta totalt olika scenarion.”

“Vädret kan slå om till det sämre och då kan man behöva vända. Det är inget vi kan rå på, men med bra planering, gott om extra dagar på plats och koll på vädret så kan man i alla fall undvika de dagar vädret är som sämst och risken för att behöva vända är som störst. Många kanske underskattar berget och överskattar sin egen förmåga. Att gå upp och ner till toppen är inte som att ta en långpromenad hemma. Det är många timmar, många kilometer, många höjdmeter och mycket sten som både kropp och sinne ska klara av. Jag skulle absolut rekommendera att åtminstone se till att ha några fjällvandringar i ryggen, men gärna också bestigningar av andra, mindre utmanande berg också.”