Toppbestigning Storsylen på vintern

Inte en vintervandring

På sommaren är Storsylen en brant bergsvandring där du ibland behöver händerna, men inget rep. På vintern är det ett skidalpint åtagande. Samma hundratals meter på toppkammen förvandlas av kyla, vind och is till alpin terräng, och det är ett livsfarligt misstag att tro att en led som klaras utan klättrarutrustning på sommaren gör det på vintern också.

Den här sidan beskriver hur vinterturen skiljer sig från sommarturen. Den ersätter inte lavinutbildning eller alpin erfarenhet.

Skidlinjen

Sommarleden går över högre liggande moränryggar för att slippa blöt mark. Vintertid är de ryggarna vindpinade och ofta helt bara, och därför oanvändbara på skidor. Vinterturen börjar i stället med en kort nedfart från Sylarna fjällstation mot Sylälven, där stighudarna sätts på.

Slottsdalen, kilometer 0 till 3. Du skidar in mellan Pyramiden och Lillsylen. Dalen är snötäckt och relativt flack och ger bra fäste för stighudarna.

Väggen mot Mellantoppen, kilometer 3 till 4. Dalen smalnar av in i en kitteldal, och sedan kommer en brant bergsvägg. Skidlinjen går normalt mellan Slottet, 1640 meter, och Vaktklumpen, 1446 meter, uppför grytan mot Lillsylen och Pyramiden. Lutningen här ligger ofta mellan 30 och 45 grader och kräver sicksackspar med vändningar. Många väljer att följa små ryggar i väggen, där det samlas mindre drevsnö än i rännorna bredvid.

Mellantoppen, 1624 meter. Här tar skidåkningen slut. Kammen vidare mot toppen är för smal, stenig och isig. Du lämnar skidorna i ett skidepå, eller spänner fast dem på ryggsäcken om du tänker åka ner någon annan väg, och sätter på stegjärnen.

Toppkammen, 1624 till 1762 meter. En smal kam i en C formad båge fram till riksgränsröse 155B på 1643 meter, och därefter vidare till huvudtoppen. Själva toppen ligger på norsk mark.

Kornischerna

Västliga och nordvästliga vindar blåser enorma mängder snö över massivet. När vinden passerar krönet tappar den fart, och snön lägger sig på läsidan, alltså den östra sidan av kammen mot Sylglaciären. Där växer kornischer, överhäng av vindpackad snö.

Uppifrån ser en kornisch ofta ut som en naturlig förlängning av berget. Under den finns bara luft, och ett fall på hundratals meter ner mot glaciären. En kornisch kan brytas betydligt längre in på fast mark än sprickorna på ytan antyder.

Därför ska du hålla dig strikt på den västra sidan av kammen. Problemet är att just den sidan piskas av vinden. Där blåser lös snö bort och kvar finns bar klippa, rimfrost och stenhård vindpackad snö. Undviker du kornischen hamnar du alltså i en miljö med nästan ingen friktion.

Stegjärn, isyxa och rep

En pjaxa har minimalt grepp mot rimfrost och hård is. Stegjärn är ett absolut krav på kammen vintertid. Lätta toppturstegjärn räcker när kammen mest är snö, men är det mycket bar klippa och is är en modell med stålfram bättre.

Isyxan är inte bara balansstöd. Det är det enda verktyget som kan stoppa dig om du tappar fotfästet och börjar glida mot stupet. Många bär en extra isyxa för marginalen.

Strax före huvudtoppen ligger Sylhammaren, en tvär och brant klippformation som i turrapporter jämförs med Hillary Step på Everest. Vintertid är den ofta helt översisad och mycket luftig. Tekniskt är klättringen lätt, men exponeringen är enorm och ett fall där är dödligt. Ta med lätt klättersele, dynamiskt rep på minst 30 meter, repbroms, skruvkarbiner och slingor, så att ni kan säkra varandra över de svåraste metrarna.

Lavinrisken

Terrängen bedöms i ATES skalan. Botten av Slottsdalen lutar mindre än 25 grader och räknas som enkel terräng, ATES klass 1. Men dalen kantas av branta väggar som är startområden för laviner. Forskning visar att en medelstor lavin rinner ut till en så kallad alfavinkel på cirka 32 grader, och extrema laviner ända ner till 23 grader. Det betyder att snömassorna kan nå långt ut över den till synes säkra dalbotten. Vid betydande eller stor lavinfara kan det vara livsfarligt att bara korsa dalen.

Väggpartiet vid kilometer 3 till 4 ligger i 30 till 45 grader och klassas som ATES klass 2 till 3. De flesta flaklaviner startar just i 35 till 40 grader. Här utlöser skidåkaren själv lavinen, och det är turens största risk. Särskilt i april, när väderomslagen är tvära med intensiva snöbyar och hård vind, blir de östvända grytorna under kammen instabila.

Fullständig lavinutrustning, sändare, sond och spade, och kunskap att använda den, är ett krav för alla i gruppen.

Olyckor i massivet

Sylmassivet är känt för sina stupande väggar, isiga rännor och fallolyckor. Några dokumenterade händelser de senaste åren:

• 5 april 2019, Fruntimmersklumpen. En lavin drog med sju personer. Två skadades och fick flygas till sjukhus.
• 6 april 2017, Tempelrännan. En mycket erfaren skidåkare tappade fästet på isigt underlag i 30 till 35 graders lutning, i hård vind och whiteout, och omkom.
• 7 april 2017, Syltraversen. Dagen efter kollapsade en snödriva under en man som föll flera hundra meter. Han överlevde med frakturer.
• 11 april 2024, Monikas åk. En skidåkare föll och omkom nedför klipporna i en brant offpistlinje.

Två lavinprognoser

Anmarschen ligger i Sverige och toppen i Norge. Svenska sidan täcks av prognosområdet Södra Jämtlandsfjällen på lavinprognoser.se, som ger en bra bild av Slottsdalen och de östvända sluttningarna.

Den norska sidan, Sylan, är en så kallad B region hos Varsom.no. Där publiceras daglig prognos bara när lavinfaran bedöms som stor eller mycket stor. Den som tänker åka ner på norska sidan får själv läsa av snötäcket, och kan använda appen Regobs där skidåkare och fjällräddare rapporterar observationer. En sydvästlig storm kan lämna den svenska anmarschen relativt ofarlig men ladda de västvända sluttningarna i Norge, och tvärtom.

Nedfarterna

Från toppen utgår flera kända skidnedfarter, bland annat Pyramidåket med cirka 35 graders lutning ner mot Lillsylskammen, Storsylens Norgeåk på drygt 700 höjdmeter ner mot Nedalshytta, och de ännu brantare Norgerännorna. De kräver god sikt, stabil snö och skidåkning på hög nivå, och ligger utanför vad den här sidan beskriver.

Guidad tur

STF erbjuder guidade toppturer på Storsylen under vårvintern. Guiderna bär gemensam säkerhetsutrustning, vindsäckar och rep, och ställer ofta in toppförsöket om sikten försämras, just för att det är så svårt att hålla koll på kornischerna utan sikt. För den som saknar alpin erfarenhet är det enda rimliga sättet att göra turen.

Renarna

Dalgångarna ner mot Storulvån är kalvningsland för Handölsdalens sameby, och slutet av april och maj är den känsligaste perioden. Den kommersiella skotertrafiken mellan Storulvån och Sylarna kan ställas in med kort varsel för att skydda hjordarna. Håll stort avstånd till renar, välj en annan väg om en dalgång är blockerad, och ha alltid hunden kopplad.

Källor och uppdaterat

STF, Naturvårdsverket och lavinprognoser.se, Varsom.no, Svelav, Fjällsäkerhetsrådet, Freeride, Svenska Klätterförbundet, Omni. Sammanställt september 2026.