Går Sylarna Runt att göra på vintern?

Kort svar

Nej, inte i sin sommarform. Sylarna Runt med Ekorrpasset som länk mellan Sylarna och Nedalshytta görs ytterst sällan vintertid, och i praktiken aldrig som en vanlig skid och stugtur. Både STF och Den Norske Turistforening har valt att inte dra någon vinterled genom passet.

Vill du skida runt Sylmassivet på vintern finns en etablerad runda som gör det på markerade vinterleder hela vägen. Den beskrivs längre ner.

Ekorrpasset är en lavinfälla

Ekorrdörren, som passet också kallas, är en typisk arktisk U dal. Sommartid är den turens mest spektakulära del. Vintertid är det dess farligaste.

Dalen är smal och pressar ihop vinden, som ökar i fart och flyttar enorma mängder snö. Det bygger djupa och instabila drevsnöflak på läsidorna och vid passets in och utgångar. Själva dalbotten är relativt flack, men väggarna runt omkring lutar ofta 30 till 45 grader, precis det intervall där laviner släpper.

Dalens form gör den dessutom till en terrängfälla. Släpper en lavin högre upp, eller kollapsar en kornisch, kanaliseras snön rakt ner i den smala dalbotten. Massorna kan inte spridas ut åt sidorna, utan packas på djupet. Även en liten eller medelstor lavin kan då ge ett begravningsdjup där kamraträddning blir nästan omöjlig.

I det norska systemet för klassning av lavinterräng, KAST, hamnar passet i klass 3, komplex terräng, och vissa snörika år i klass 4, extrem. För en grupp som drar tunga pulkor går det långsamt, och tiden i farozonen blir orimligt lång.

Ingen markerad vinterled

STF och DNT drar sina vinterleder över rundade ryggar, platåer och frusna sjöar, med god marginal till lavinfarorna. Ekorrpasset markeras konsekvent inte med vinterkvistar. Det betyder att du i whiteout eller snödrev måste navigera helt med instrument, och ett fel på några tiotal meter kan leda in dig i en brant sluttning som räcker för att utlösa ett svagt snölager högre upp.

Fler hinder på vägen

Broarna är borta. Sommarbron över Sylälven vid Sylarna fjällstation tas bort inför vintern. Hela rundan förutsätter att alla vattendrag är säkert frusna. I januari och februari är isen oftast bra. I slutet av mars och i april, den populäraste skidperioden, försvagas isen underifrån utan att det syns på ytan, och en tung pulka koncentrerar mycket vikt på en liten yta.

Renstängslen blir snöhinder. Längs den norska gränsen står långa renstängsel. Vintertid fungerar de som snöstaket, och det byggs upp stora drivor som kan vara omöjliga att ta sig över med en pulka på 30 till 50 kilo.

Skråkörning längs Vaktklumpen. Sträckan från Storerikvollen via Fiskåhöjden mot Sylarna innebär långa traverser snett över sluttningar. Med fullpackad pulka välter den gång på gång och drar dig nedåt, vilket tar enormt mycket kraft.

Dagsljuset. Med pulka i obanad djupsnö går det cirka 1,5 till 2,5 kilometer i timmen. En etapp på 23 kilometer som tar nio timmar på sommaren kan ta femton på vintern. Det går inte ihop med dagsljuset under midvintern.

Området har en mörk historia. Vid nyåret 1718 till 1719 överraskades general Armfeldts armé av en snöstorm på reträtt från Trondheim, och över 3 000 soldater frös ihjäl på fjällen mellan Nedalshytta och Handöl.

De norska stugorna vintertid

Utanför den bemannade säsongen, som oftast bara är påskveckorna och högsommaren, är båda självbetjäningsstugor. Vatten och el är avstängt, du eldar med ved och smälter snö. Det finns ett proviantförråd där du kan köpa konserver, knäckebröd och frystorkad mat, och betalningen görs i appen DNT Hyttebetaling som fungerar utan täckning. Ladda ner och logga in innan du åker. En DNT nyckel krävs, och den kan hämtas ut på Storulvåns och Sylarnas fjällstationer.

Båda stugorna är isolerade vintertid. Bilvägen till Nedalshytta är stängd, och från kapellet i Stugudal är det 17 kilometer på markerad vinterled. Till Storerikvollen är det cirka 24 kilometer på skidor från Ås i Tydal eller från Bjørneggen i Meråker. Vid ett haveri är du minst en dagsmarsch från närmaste plogade väg.

Två lavinsystem, bara ett med daglig prognos

På svenska sidan täcks området av prognosområdet Södra Jämtlandsfjällen på lavinprognoser.se, med daglig prognos under säsongen.

Norska sidan av massivet, Sylan, är en så kallad B region hos Varsom.no. Där publiceras daglig prognos bara när lavinfaran bedöms som stor eller mycket stor. Vid betydande lavinfara, nivå 3, finns alltså ingen norsk prognos alls. Då får du själv läsa av snön och använda appen Regobs, där skidåkare och fjällräddare rapporterar observationer.

Det här skidar folk i stället

Den etablerade vinterrundan runt massivet brukar kallas Firkanten. Den går från Storulvån via Sylarna till Storerikvollen, vidare till Blåhammaren och tillbaka till Storulvån, cirka 59 kilometer och normalt tre till fyra dagar. Enligt turbeskrivningarna går den hela vägen på kvistade vinterleder, och den undviker de smala lavinfällorna på massivets södra och västra sida. Du får den norska stugidyllen på Storerikvollen, utsikten från Blåhammaren och de svenska fjällstationerna på köpet.

Vi har inte gått igenom Firkanten etapp för etapp än. Kontrollera sträckning och vinterledernas status hos STF och DNT innan du planerar.

Vill du göra en kortare vintertur i samma område är Jämtlandstriangeln på vintern det naturliga förstavalet.

Källor och uppdaterat

STF, Den Norske Turistforening och UT.no, Varsom.no, Naturvårdsverket och lavinprognoser.se, Utemagasinet. Sammanställt september 2026.